Lars Atterfors är ende svensk i Moelvens koncernledning. Dessutom är han divisionschef för Moelven Byggsystem och brinner för det industriella byggandet. Möt mannen som bott i Buenos Aires och Berlin, men som flyttade hem till Sunne. Och som hellre kör en telemarkssväng än dansar tango. Text & Foto: Anders Melldén
Lars Atterfors, divisionschef Moelven Byggsystem
Tallar, tallar, tallar. Är på väg genom värmlandsskogarna från Karlstad till Värmlandsbro en mil norr om Säffle. Vi sitter i Lars Atterfors Volvo XC 70. Atterfors är divisionschef på Moelven Byggsystem och modulfabriken vi ska till är den största i koncernen.
Under bilresan berättar han att han är född och uppvuxen i Sunne. Hans far var lärare på skogsbruksskola så både friluftsliv och intresse för skog och trä har han med sig sedan barnsben. I Sunne fanns dock dåligt med utbildningsmöjligheter, så han flyttade till Karlstad för skola och sedermera värnplikt. Byggutbildningen ledde till jobb som så kallad pinngrabb (utsättare) på Skanska i Karlstad. Efter lite avancemang fick han sedan möjlighet att bli regionansvarig för ett annat byggföretag där han var kvar två år.
– Sedan kände jag att det var dags för ytterligare utbildning. Jag sökte och kom in på ingenjörsutbildningar, men till slut det blev Handels i Göteborg. Jag tyckte det var roligare, och var bättre på att jobba med människor och organisationer än det tekniska.
Under studietiden drev han eget företag under lediga stunder. Muren hade rasat, Lars Atterfors läste sin utbildning på tyska och hade redan byggutbildning – en kombination som ledde till att han gjorde marknadsanalyser för byggbranschen på den nya marknaden. Efter studierna arbetade han ett år för konsultbyrån European Construction Research i Köpenhamn.
– Därifrån blev jag headhuntad av ett tax free-företag som hette Global Refund, numera Global Blue. Blev deras exportchef och affärsutvecklare för nya marknader och reste under fyra år runt i 38 länder. Jag scannade och valde ut tio intressanta marknader. Var sedan med och ledde starten i Argentina, Singapore, Polen, Sydkorea och Mexiko.
Han var ung, singel och jobbade mycket – lysande förutsättningar för en internationell karriär. Men varken han själv eller kärleken tyckte det var en bra idé. I Göteborg mötte han Åsa som numera är hans fru. Även hon kom från Värmland och efter två års distansförhållande ville Lars Atterfors tillbaka till Sverige. Han fick jobb som VD för Götenehus 1999.
– Det var ett bra, inarbetat företag men det hade rejäla lönsamhetsproblem. Med helt ny ledartrio startade vi om och det gick riktigt bra.
Lyckad företagsfusion
En uppgift som föll på Lars Atterfors lott var att försöka sammanfoga Götenehus med Sjödalshus, en fusion som kantats av problem, men som under Atterfors ledning fungerade. När ägarna sedan började planerade börsintroduktion drog sig Atterfors dock ur.
– Jag tyckte att företaget var för litet för att klara sig på egna ben, så jag sa upp mig. Åren på Götenehus hade dock gett mig smak för industriellt byggande, så jag gjorde lite research – och upptäckte att Moelven var de som låg längst fram inom det – att utveckla och bygga genomtänkta system i fabrik, som sedan monteras ute på bygget.
Han fick jobb som VD på Moelven Byggmodul AB år 2003, med säte i den fabrik vi just nu är på väg till. Det var en del av koncernen som gick väldigt dåligt och som precis hade misslyckats med en företagsfusion.
– Med min erfarenhet var det antagligen därför jag fick chansen. Det var bara att börja om, satsa på nytt. I samma veva förvärvade vi ytterligare två fabriker och mitt jobb var att få ihop allt. Lösningen blev att ge varje fabrik sitt fokusområde: I Torsby satsade vi på mindre projekt. Kil blev fabriken för våra välkända byggbodar. I Sandsjöfors satsade vi på bostäder, medan Säffle blev den starkaste produktionsenheten som skulle kunna producera allt, och även gå upp och ner i produktionstakt. Sedan dess har vi jobbat utifrån den här planen, och växt från ungefär 200 miljoner till 850 miljoner i omsättning.
Sedan 2009 är Lars Atterfors numera divisionschef och den ende svensken i Moelvens koncernledning.
Brokig företagshistoria
Moelven har en ganska brokig historia, både när det gäller ägande och inriktning. Moderbolaget stammar från norska Moelv. Vid älvens fall startade Theodor Krogvig ett bruk 1877 och till bruket konstruerade Krogvig själv flera av maskinerna. Tillsammans med några vänner startade han Anderkværn Hjul og Trævarefabrik, något som efter hans död blev aktiebolaget Moelven 1899. Under bolagsnamnet har det sedan tillverkats vagnshjul, släpvagnar, hjulförsedda skogskojor, sektionshus och mobilkranar.
Ni har till och med tillverkat hockeyklubbor och skidor?
– Ja, ha ha. Vi är grannar med Madshus i Moelv, men vi har inte längre något ägande där. Idag är vi mer emotionellt sammankopplade – jag kör exempelvis på Madshusskidor.
Till slut höll det inte med alla de olika inriktningarna, en utkristallisering skedde till dagens Moelven, med sågverk, hyvlerier och bygg.
– Vi är industrialister ut i fingerspetsarna och har förvärvat många gamla verksamheter som vi utvecklar och leder vidare inom koncernen.
Ägare är idag i huvudsak norska skogsbolag och man har över 3 000 anställda totalt. En hög siffra i dagens byggvärld.
– Ja, bara i ”min” division, Byggsystem, är det nästan 1 500 personer.
Divisionen fokuserar på industriell tillverkning av innerväggar, moduler och limträ. I divisionen ingår även Norges fjärde största elektrobolag.
Älskar friluftsliv
Skidåkningen var en av anledningarna till att Lars Atterfors ville tillbaka till Värmland. Han älskar friluftslivet. Är ute med hunden, jagar, fiskar med familjen och timrar på fritiden. Familjen har en fastighet med lite mark i Sunne, men han hjälper också sina vänner med mindre byggnationer.
– Förr om åren var jag väldigt engagerad inom friidrott, och jag har klättrat mycket, bland annat på Andernas högsta topp. Numera är jag mer motionär, även om jag gärna åker nio mil på skidor och har kört Vasaloppet.
Du har haft flera tjänster som ledare i förändringstider. Har du rykte om dig att vara killen som kommer och rensar på företaget?
– Inte bland dem som jobbat med mig. Ibland är det dock nödvändigt med nedskärningar och det är också dem som syns i press och media. Men jag kallar mig snarare för en operativ strateg, är noga med att det finns en stor plan: det här ska vi uppnå, annars är det ingen idé. Sedan finns det lika många sätt att nå dit som det finns företagskulturer. Fabriken här i Värmlandsbro har jag varit med att ta från 175 anställda till 25 när jag började 2003. Idag är det återigen uppåt 160 sysselsatta.
Hur var det att säga upp 150 personer i ett så här litet samhälle?
– Det var inte kul, men vi hade inget val. Det var företagets överlevnad det gällde. Det gjordes ju stegvis, men vi stod utan produktion … då finns inte mycket att göra. Sedan har vi ju haft ytterligare en vågdal 2009 men då var det inte jag som behövde ta neddragningarna, utan VD:n i respektive bolag. Jag finns förstås där som stöd och om någon vill prata, men idag leder jag åtta personer i en ledningsgrupp, och så tycker jag det ska vara. Mer folk än du har fingrar på händerna ska du inte leda, då tappar du fokus – du får svårt att hjälpa alla framåt, eller bromsa där det behövs.
Är det någon skillnad mellan att ha en norsk respektive svensk ledning?
– Vi är väldigt lika i mycket – men olika också. Ser man till våra två länder så är oljan drivet i Norge medan resterande industri får paddla på så gott det går. Sverige är ett mer renodlat industri- och exportland. Däremot är man i Norge inne i en stor strukturomvandling, byggmarknaden i Oslo är precis lika stor som den i Stockholm. Och jag har fördelen att vara uppväxt nära gränsen, så några kulturkrockar märker jag inte av. Möjligen är norrmännen aningen mer fria i tänket, man jobbar lite mer efter eget huvud – vilket kan vara positivt – men det gör också att man måste ligga på lite mer under tiden. Men inom koncernen har vi förstås en gemensam kultur som vi jobbar efter.
Moduler till förskola och äldrebostäder byggs
Vi går runt i fabriken. Här pågår febril verksamhet, stommar sammanfogas, väggar monteras, badrum kaklas och kylskåp sätt in. Just nu håller man på med en stor beställning till Stockholm. Ett hus med förskola och äldrebostäder i kombination ska levereras, och de färdigstädade modulerna står inplastade och inväntar transport. Väl på plats monteras de sedan av Moelvens personal. Vatten, el och avlopp kopplas på, de sista listerna skruvas fast. Sedan är det klart. Väderskyddat byggande i sin extremaste form, med trästommar i moduler som faktiskt kan återanvändas om så skulle önskas någon gång i framtiden.
Men att skruva ihop stommar på ett plant fabriksgolv, kan det inte bli för perfekt?
– Jo, i början kunde det exempelvis hända att grunden vi kom ut till inte var tillräckligt jämn, men numera är både vi och beställarna vana vid arbetssättet.
Visst har man sett Moelvens logga lite här och där på byggen, inte minst på deras byggbodar, men det var projektet Villa Moelven som verkligen fick upp ögonen på mig för att företaget är något mer. Villa Moelven är en visningsvilla som designern Klas Holm låter bygga utanför Stockholm, med Moelven som huvudpartner. Bygget ska bland annat visa att det går att bygga en villa helt i trä.
Ni är också stolta över ert arbete på Gardermoen och i Lillehammer under OS. Är det viktigt med prestigeprojekt att kunna visa upp?
– De vi jobbar med dagligen behöver inte påminnas om oss, men vi har ju även produkter som säljs till privatpersoner i bygghandeln. Där kan vi behöva ta oss förbi de etablerade fabrikaten och visa att våra lösningar i vissa fall är effektivare än dem. För att nå ut med våra moduler till skolbyggen och liknande är det också viktigt att kunna förklara för kommunerna med visuella projekt.
Ett annat exempel på Moelvens lite mer speciella uppdrag är det sex våningar höga huset i Askim med ett pelar- och balksystem som bygger på limträbalkar och skivmaterialet Kerto Q. Byggherren valde materialen framför betong, eftersom huset då blev så pass lätt att det kunde byggas direkt på den befintliga grundmuren, samt att den befintliga källaren kunde bevaras.
– Vi som jobbar med trä har inte varit lika bra som exempelvis de som jobbar med stål, på att utveckla enkla system och visa upp dem. Det satsar vi hårt på nu. Faktum är att limträ exempelvis är bättre än stål i miljöer där det tidvis blir fuktigt. Träet andas medan stålet rostar. Stål kan däremot vara ett bättre material när du har ett mindre utrymme eftersom limträet blir tjockare. Och i Sverige är vi duktiga på att gjuta i betong, tanken är inte att vi ska ersätta den, men säg att du ska bygga på ett hus ovanpå ett parkeringsgarage. Då är inte betong ett alternativ eftersom det blir alldeles för tungt. Med limträ går det att få en eller två våningar ovanpå garaget utan att göra extra förstärkningar.
Moelven producerar mellan 5 000 och 7 000 moduler om året. Det handlar om lägenheter, äldreboenden, förskolor med mera. Oftast går det till så att en extern arkitekt och byggherre ritar vad de vill ha, sedan funderar Moelven på det rent tekniska – om man behöver göra några justeringar för att det ska fungera att leverera en industriell lösning.
– Faktum är att många arkitekter återkommer. De tycker att det är skönt att inte behöva fokusera på de tekniska lösningarna. Och arkitekten väljer oss inte längre bara för att det är en systemlösning, utan även för att det blir snyggt.
Snabbt ökande bostadsproduktion
– När jag började här 2003 trodde jag på det industriella byggandet. Då gjorde vi inga bostäder. Idag utgör bostadsproduktionen hälften av den miljard vi omsätter i byggmodul. Och på kontorssidan har systemlösningar blivit mer och mer populärt senaste åren. Man har ett helt tomt våningsplan, kan lägga golvmattan över hela. Därefter monterar vi snabbt dit innerväggarna. Vill man senare flytta en vägg ett par decimeter kan man göra det utan att man måste lägga om golvmattan. Kostnadsmässigt skiljer det sig inte mycket mot platsbyggt. Däremot är det ju när det kommer till att justera väggar och rum – göra förändringar – som den stora vinsten kommer.
Vilka utmaningar ser du för företaget framåt?
– Efter att tidigare ha varit inne på förvärv fokuserar vi nu på organisk växt. Vi kommer att kunna dubbla vår produktion av bostäder, marknaden finns definitivt. Konsten är att välja de projekt där våra moduler har fördelar. Vi ska inte ge oss in i vad som helst. Skolor, vård och omsorg är vi bra på efter att under lång tid ha byggt moduler för uthyrning till de områdena. Vi har även en växande marknad inom apotek, bank och andra kommersiella lokaler som behöver något mer än bara butiksyta. På limträsidan är vi en av få producenter i Sverige och där säljer vi både till byggindustrin, till bygghandeln och till vår egen verksamhet. Det är definitivt också ett område vi kommer att växa inom.
Du är 46 år nu. Hur ser dina utmaningar ut framåt? Har du några ytterligare karriärmöjligheter inom koncernen?
– Jag är inte intresserad av att gå över till en annan division, snarare att utveckla den här divisionen – byggsystem kan ju utvecklas i oändlighet. Ingenstans har jag fått samma möjligheter att utvecklas som jag har fått här – min division omsätter snart 3 miljarder. I början av karriären hade jag tvåårsperspektiv på jobben. När jag kom upp på ledningsnivå handlade det om fyra år. Nu jobbar jag snarare med att utveckla företag och då är det inte så konstigt att man har ett ännu längre perspektiv. Samtidigt är jag inte oumbärlig, jag får naturligtvis vara lyhörd för utvecklingen. Men det känns som att jag är på rätt ställe och jag ser inga begränsningar i utvecklingen i min roll.
Lars Atterfors har bott och arbetat i både Buenos Aires, Atlanta och Berlin. När han flyttade hem var huvudstaden aldrig ett alternativ.
– Nej, jag tycker mycket om Stockholm men det är inte världens center. Nu har jag två timmar till Gardermoen och kan ta tåget till Stockholm på drygt två timmar. För att kunna leda ett nordiskt företag idag, med den infrastruktur och teknik som finns, så kan jag egentligen sitta var som helst. Och som byggare är man van att röra på sig.
Vilken av dina boplatser utomlands är favoriten?
– Ja … sett till tiden från det att man stänger av datorn och kliver ut från kontoret så var ju Buenos Aires inte fel. Där är det jämn, fin temperatur, härliga människor och ordning och reda blandat med oväntade händelser.
Dansar du tango?
– Jag har provat. Det är inte min grej. Telemarkssvängar är jag bättre på.
Lars Atterfors
Född: 1966.
Familj: Fru Åsa, två söner, 9 och 11 år.
Bor: Sunne, Värmland.
Moelven
Grundat: 1899 med utgångspunkt i Theodor Krogvigs bruk och maskintillverkning grundat 1877 i Moelv.
Produktion: På 50 platser i Norge och Sverige.
Antal sysselsatta: 3 400.
Omsättning: Cirka 8 miljarder NOK.
Består av: Division Timber, Division Wood, Moelven Byggsystem.
Koncernledning: Hans Rindal (koncernchef), Lars Atterfors (divisionschef), Ole Helge Aalstad (divisonchef), Bjarne Hønningstad (divisionschef).
Ägare: Norska skogsbolag där Glommen Skog BA och Eidsvia Vekst AS är störst.
10 snabba med Lars Atterfors
Kör: Volvo XC70
Laster: Kaffe.
Mat: Är väldigt intresserad av matlagning, har en kokbok från varje land jag besökt och lagar allt från koreanskt till svensk vilt.
Dryck: Har en vinkällare där fokus inte ligger på lagring, utan på viner som passar olika maträtter. Har ju bott i Argentina så det finns en hel del argentinsk malbec.
Bästa värmlandskrogen: Länsmansgården i Sunne har bra husman.
Idrott: Gillar skidåkning och friluftsliv. Tränar varannan dag och springer gärna. Har tidigare klättrat mycket och sysslat med friidrott.
Resor: Mestadels inom Skandinavien. Har rest så mycket tidigare att det idag är minst lika spännande att åka med familjen till Stavanger.
Pengar: Sekundärt. Annars hade jag inte gått från Global Refund till byggbranschen. Men jag har bra betalt för det jag gör.
Språk: Kan engelska och tyska bra. Har även studerat spanska.Favoritverktyg: Timmerbilan. Den används inte så ofta, men när jag greppar den är det lika med avkoppling