Svensk kärnkraftindustri, via sitt kärnavfallsbolag SKB, ansökte 2011 om att få bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark. Det pågår en miljöprövning av ansökan och Naturskyddsföreningen samarbetar i miljöprövningen med Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG). Föreningarna hänvisar i yttrandet till att det finns ett omfattande vetenskapligt underlag som bekräftar att de kopparkapslar som ska innesluta det använda kärnbränslet, riskerar att brytas ner av olika korrosionsprocesser. Bland annat avstyrker forskare i korrosionslära och ytkemi vid KTH att ansökan beviljas.
– När det finns en så stor vetenskaplig osäkerhet om lösningen med kopparkapslar kommer att fungera måste försiktighetsprincipen användas och ansökan ska inte godkännas, säger Svante Axelsson, Naturskyddsföreningens generalsekreterare.
Naturskyddsföreningen och MKG är missnöjda med att kärnavfallsbolaget SKB inte bedrivit tillräckligt vetenskaplig forskning för att visa att den metod för slutförvaring de valt, KBS-metoden, fungerar. Bolaget vägrar bl a att ta upp de inneslutningar av koppar som man under lång tid förvarat djupt i berget i ett försök vid Äspölaboratoriet, eftersom resultaten med stor sannolikhet kommer att visa att metoden inte fungerar.
Föreningarna har länge drivit på för att en alternativ slutförvarsmetod med djupa borrhål ska utredas parallellt med KBS-metoden. Metoden innebär att det använda kärnbränslet deponeras i kapslar i borrhål på mellan 3-5 km djup. Metoden kan ge högre långsiktig miljösäkerhet och risken för mänskliga intrång minskar. Dessutom kan metoden bli billigare än KBS-metoden, något som är viktigt för diskussionen om fonderade medel för slutförvaring av radioaktivt avfall och rivning av kärnkraftreaktorer kommer att räcka.