Sommaren 2012 fick Byggnads ny ordförande. Byggkontakt fick ett samtal med före detta hockeyspelaren och timmermannen Johan Lindholm som vill skapa ordning och reda i svensk byggbransch, satsa på ungdomarna och göra ett av Sveriges största fackförbund mer transparent. Text & Foto: Anders Melldén
Johan Lindholm
Han är född fredagen den 1 maj 1964 i Linköping. Man kan nästan se de röda fanorna och plakaten framför sig, höra trampet och rösterna som sjunger Internationalen när demonstrationstågen passerar förbi Universitetssjukhuset i Linköping, samtidigt som Lennart Johan Jörgen Lindholm för första gången ser dagens ljus. Att han en dag skulle basa över ett av Sveriges största fackförbund kan därför kännas som en självklarhet. Men faktum är att det kunde ha blivit annorlunda. Målarsonen skulle ju, enligt pappa, bli nåt stort. Själv ville han dock bli snickare. Båda fick till slut rätt. Johan Lindholm är timmermannen som sommaren 2012 blev ordförande i Svenska byggnadsarbetareförbundet, Byggnads.
Fanns det verkligen ingen baktanke med födelsedatumet? Nej, inte om man får tro Johan Lindholm, men vad hans föräldrar verkligen planerade vet bara de. Och Johan Lindholm medger att det känns bra att fylla år på första maj. En kul story som passar en fackordförande.
Efter fem-sex år i Linköping flyttade familjen Lindholm till Järna i Södermanland. Där växte Johan upp och gick i skolan. Föräldrarna skilde sig när han var tio och resterande del av uppväxten skedde i Södertälje tillsammans med pappan och ”plastmamman” som Johan kallar henne, med kärlek i ordet.
Numera bor han med sin familj i Huddinge, inte långt från Södertälje. I ett trettiotalshus som han totalrenoverat tillsammans med hustrun Marlene och de fem barn han och Marlene hade med sig från tidigare äktenskap.
Pappan var alltså målare, mamman jobbade på Finnboda Varv. Något som förstås gav en naturlig kontakt med kroppsarbetandets ädla konst. Just byggnation kom dock från annat håll. Pappans fru och hennes släkt har starka band till Öland och Johan Lindholm tillbringade varje sommar där.
– Där fanns alltid mycket att fixa och laga. Även om pappa var målare så lärde han mig också att bygga. Jag tycker fortfarande det är en speciell känsla att skapa något som består. Sedan har jag händiga personer i släkten, många arbetare som jobbat hårt med kroppen. Jag tror att jag är skapt på samma sätt, säger han när vi slår oss ned på huvudkontoret i centrala Stockholm, i den byggnad som numera huserar flera fackförbund.
Pluggade ekonomi på gymnasiet
På gymnasiet blev det ändå treårig ekonomisk linje. Med en far som var målare skulle sonen sikta högt, men Johan Lindholm ville hela tiden bli byggnadsarbetare. Ett jobb han fann både rogivande och kreativt. Så efter ekonomiexamen började han på bygge och gick därmed den traditionella vägen från grunden.
– Blev sedan facklig förtroendeman, lagbas, när jag jobbade på Skanska. Jag var nog ganska pådrivande och fick fler och fler förtroendeuppdrag.
Han var på Skanska under i stort sett hela byggkarriären, men fick gå något år efter krisen i början av nittiotalet. Dagen efter kom dock ett erbjudande från Jarl-Byggen i Södertälje, nuvarande Järntorget, och han jobbade där fram till 1997.
– Jag minns att jag stod i en lergrop på ett bygge utanför Södertälje och spikade lågform. Då hörde de av sig från dåvarande Byggettan (nuvarande Byggnads Stockholm-Gotland) och erbjöd mig att gå en utbildning. Först var jag lite tveksam, sen tackade jag ja och efter utbildningen fick jag anställning där.
På Byggettan var uppdraget att resa runt och göra upp prestationslöner i olika former. Efter en tid blev han mätningsföreståndare och vid årsskiftet 2005-2006 blev Johan Lindholm ordförande på Byggettan. Fyra år senare, år 2010, började folk snacka med honom om att han borde ställa upp som kandidat för posten som andre förbundsordförande.
– Jag fattade det som att man ville se en förändring i organisationen. Det var hedrande att få frågan, och för mig är det viktigt i en demokratisk organisation att det finns flera kandidater – inte bara en. Därför är det även viktigt att man inte behöver gå under jorden om man sen inte blir vald. Vi var flera kandidater och det blev en rätt jobbig resa både för mig och för omgivningen. Man tar ju parti för den ene eller den andre och mycket energi går åt, energi som kanske borde läggas på annat håll …
Det blev omröstning som Lindholm vann.
– En härlig känsla att få det förtroendet. Lite omtumlad var jag, men insåg då att det faktiskt fanns en möjlighet att vara med och sätta Byggnads agenda framåt.
När såg du att det fanns en möjlighet att nå ända upp?
– Ser man historiskt på det så är det klart att tillsättandet av en andreordförande innebär att man ska förberedas på en eventuell framtid som ordförande. I det här fallet gick det rätt snabbt, Hans Tilly annonserade sin avgång ganska snart. Även här vill jag betona att det fanns fler kandidater, men jag bestämde mig tidigt för att göra ett så bra jobb som möjligt, oavsett hur det skulle komma att gå med ordförandeposten.
Och ett bra jobb måste han ha gjort, för när Hans Tilly sommaren 2012 avgick efter tio år som ordförande var det Johan Lindholm som blev vald till ny ordförande.
När insåg du själv värdet av ett starkt fackförbund?
– Det var tidigt rotat i miljön, inte i någon speciell händelse. Jag har alltid tyckt att det är roligt att läsa och studera och gick olika utbildningar under hela min tid som byggjobbare. Skolning, lärande och allmänbildning har jag alltid tyckt är viktigt, tillsammans med möjligheten att kunna påverka, även i min roll som träarbetare och timmerman.
Han menar att Byggnads först och främst är ett löneförbund och att det är däri styrkan ligger – att byggnadsarbetarna exempelvis lyckats behålla prestationsbaserad lön.
– För mig som är lite tävlingsinriktad är det helt klart en motor, både lönen, lagarbetet och att kunna skapa en bra arbetsmiljö trots regn, kyla och rusk. Det tilltalade mig enormt.
När du tillträdde sa du: ”Det är framförallt viljan och kampen till att skapa mer rättvisa för våra medlemmar och en arbetsmarknad med ordning och reda som driver mig.” Var det sådant ni satt och pratade om runt middagsbordet därhemma?
– Nej, det är något jag fått till mig på annat sätt. Jag har läst mycket, framförallt när jag var yngre, och alltid varit något av en sökare. Kritiskt granskande romaner och fackböcker som ifrågasatt vad som är den ultimata miljön att befinna sig i. Sedan har jag såklart även formats av hur min vardag såg ut under uppväxten.
Tilly satt tio år på sin post och blev ett väl inarbetat namn, känd även utanför Byggnads. Hur känns det att försöka fylla de skorna?
– Jag hoppas verkligen att jag kan det, det har bara gått åtta månader men jag känner mig redan varm i kläderna. Vi i ledningen har kommit väldigt långt med det vi ville uppnå när vi tog över. Bara några veckor efter att vi blev valda stängde jag in oss fyra för att borra i de interna problem som fanns. Som att vi måste inse vikten av vilka signaler vi som ledare sänder – hela tiden. Vill man få till en förändring måste man börja uppifrån och leva som man lär.
Efter den ”instängda” veckan mötte ledningen sedan förbundsstyrelsen, för första gången med representanter från samtliga elva regioner. På mötet handlade det mycket om att skapa tillit och ha högt i tak.
– Öppenhet och transparens är något vi måste jobba vidare med framåt – något jag tror vi sådde fröna till då. Öppenheten inom Byggnads har inte varit som den borde, och där finns en stor efterfrågan från våra medlemmar på att vi måste bli bättre. Jag upplever det som att personal och anställda tycker att vi är på rätt väg, men sånt här arbete går inte över en natt. Det måste få ta lite tid.
Johan Lindholm exemplifierar med Kunskapslyftet, ett program som startades i samband med mötet förra sommaren och som han anser är nödvändigt för organisationen. Det handlar om hur viktigt det är att hitta sin roll inom Byggnads och vem eller vad som eventuellt behöver kompetensutvecklas. I juli i år ska alla anställda och en hel del förtroendevalda, 350 personer, börja jobba med detta på allvar.
– Det är också viktigt att se till att det inte bara blir fina ord, utan även verkstad. Runt 2014-2015 tror jag vi börjar se resultatet av programmet: Ett Byggnads som alla ser som självklart att vara med i.
Blåslampa på partiet
Hur partipolitisk är du?
– Jag är aktiv socialdemokrat i Huddinge. Samtidigt tycker jag att det finns mer att önska från politiskt håll, och tycker att vi som LO-kollektiv ska vara en blåslampa på partiet – att det stärker partiet. Jag tror ju mer på ett samhälle där våra medlemmar är med och påverkar politiken än ett där de blir pådyvlade vad de ska tycka och tänka. Då tror jag också att folk får tilltro till politiken och politikerna. De borde vara ute och träffa folk på arbetsplatserna mycket mer, även mellan valåren.
I min intervju med Tilly (Byggkontakt nr 5, 2010) strax efter förra valet oroades han av att många av Byggnads medlemmar röstat på Sverigedemokraterna. Hur ser du på det?
– Jag har varit ute mycket på arbetsplatser och visst, det finns individer som lyfter Sverigedemokraternas frågor, men jag har faktiskt inte träffat på en enda arbetsplats där man, efter en diskussion, inte kommit fram till att det handlar om något annat än att man tycker illa om andra människor.
Lindholm menar att utländsk arbetskraft i Sverige, med låga löner, undermålig arbetsmiljö och boendemiljö ger en konkurrens som kryper inpå samtidigt som arbetslösheten i byggbranschen ökar.
– Till slut reagerar man, men jag skulle säga att i nio fall av tio handlar det om en havererad arbetsmarknad – svenska kollektivavtal som vittrar sönder. Det är en stor anledning till att SD får ökat stöd i samhället i allmänhet – inte specifikt bland byggnadsarbetare. Det handlar om missnöje snarare än främlingsfientlighet.
– När vi gick med i EU stod fackliga företrädare, inklusive jag själv, och sa att svenska kollektivavtal självklart skulle fortsätta gälla i Sverige. Jag behöver väl knappast påpeka att det inte riktigt ser ut så idag …
Han berättar att han också träffat företagare i mindre och medelstora byggföretag som precis som byggnadsarbetarna undrar när någon ska ta tag i det här.
– Lika lön och lika villkor är helt satt ur spel. Det ger konsekvenser som exempelvis att SD vinner väljare. Någon måste ta tag i detta, få människor att lyfta blicken, inge mod och framtidstro. Nån jävel måste väl se att det finns ett ljus där borta någonstans …
Uppenbarligen en viktig fråga som triggar igång Lindholm. En fråga han kan diskutera länge och där han har en tydlig ståndpunkt. Likaså blir hans engagemang tydligt när det gäller ungdomarna som ska in i byggbranschen.
– Varje år går 6 500 elever på olika gymnasium för att bli snickare, målare, plåtslagare etcetera. Drygt en tredjedel får aldrig gå färdigt sin utbildning eftersom det inte finns några praktikplatser. Det här problemet kom med friskolereformen – man utbildar hejvilt utan koll på hur arbetsmarknaden ser ut.
Han anser också att högskolebehörighet borde vara obligatoriskt.
– Annars lurar man ungdomarna, får de inte jobb kan de ju inte vidareutbilda sig utan att läsa en massa gymnasiekurser. På sikt kommer detta bli ett stort problem – alla borde ju ha samma förutsättningar.
– Det är skandalöst att man inte tar hand om ungdomar på ett bra sätt. Jag möter byggnadsarbetare i tjugoårsåldern som har tagit miljonlån för att ha någonstans att bo. När de får gå från sina jobb på grund av de dåliga tider vi har just nu så vet de inte vart de ska vända sig … De har ingen framtidstro. Där har vi en viktig uppgift. Killar och tjejer i vår bransch ska känna att Byggnads inger hopp.
Är detta dina argument för att fler ska gå med i facket? Ni har ju, precis som de flesta andra organisationer, tappat ganska markant i antalet medlemmar under de senaste åren.
– Ja, det tillsammans med den här öppenheten som jag talade om tidigare. Vi ska vända kurvorna uppåt, folk ska knacka på och vilja vara med i Byggnads. Står man utanför ska man känna att man vill in. Men då måste alla i organisationen vara beredda att möta dem som väntar. Hitta sig själv, sin roll och inse att man är viktig. Och inte minst tycka om att se andra människor lyckas.
Under Byggnads storhetstid lär man ha haft över 160 000 medlemmar. Enligt LO:s siffror från årsskiftet 2011-2012 var tappet mellan 2010 och 2011 på hela 4 300 medlemmar till 106 000. På Byggnads egen hemsida är medlemsantalet just nu cirka 100 000. Det går lite upp och ner, men Johan Lindholm talar om att han skulle vilja ha in ytterligare 40 000 medlemmar, ett tufft jobb.
Fokus på ordning och reda
Just nu befinner han sig mitt i avtalsrörelsen. Han beskriver den i nuläget som lite halvseg, där fokus ligger på att hitta lösningen på hur det blir ordning och reda på arbetsmarknaden. Att få stopp på utnyttjandet av utländsk arbetskraft är en del i det arbetet.
– Branschen måste göra något eftersom ingen annan gör det.
A-kassan är också viktig.
– Vi måste börja tala om A-kassan som den omställningsförsäkring mellan jobb den faktiskt är. Idag är den inte värd namnet – man får inte ut en tredjedel av lönen ens, taket har inte justerats på flera år. I dessa tider med många varsel och uppsägningar är det många som ringer oss och är förtvivlade …
På radion, på väg till intervjun, hör jag på nyheterna att det finns fler män som heter Johan på VD-posterna i svenska börsbolag än det finns kvinnliga börs-VD:s. Nu är Johan Lindholm ingen börs-VD men lite komiskt är det ändå att Byggnads förbundsstyrelse består av femton män. Behövs verkligen inga kvinnliga förebilder i ledningen för att unga tjejer lättare ska ta sig in i den mansdominerade byggbranschen?
– Vi välkomnar tjejer i branschen, men tyvärr ser våra siffror dåliga ut än så länge, med bara 0,8 procent kvinnor i organisationen. Där har ju målarna lyckats betydligt bättre. Ute i våra sektioner finns några tjejer, men det finns mycket mer att önska. Ett annat problem som vi ser är att många av de tjejer som går byggprogram på gymnasiet aldrig tar sitt yrkesbevis. Det är något vi forskar i just nu, att ta reda på varför det är så.
Hur ofta är du ute och besöker arbetsplatser?
– Jag försöker lägga all tid jag har mellan alla möten på det, åker ofta ut på morgonen, på väg till kontoret. Det är häftigt att träffa gubbarna vid sex-sjutiden på morgonen, när de ska börja. Innan avtalsrörelsen hann jag med ett par besök i veckan, men nu är det tyvärr mindre. Ett praktiskt problem är också att det är mycket lättare att komma ut på byggen här i Stockholm, att resa ut i landet kräver lite mer planering. Men att lyssna in vad medlemmarna tycker och tänker är oerhört viktigt.
Har du någon förebild i ledarskapet?
– Nej, ingen specifik person. Jag vill vara ett föredöme, vara den som lyssnar, vara transparent. För att kunna förändra saker måste man ju jobba tillsammans, annars går det inte.
Så du börjar jobba vid sex på morgonen. När är du hemma i Huddinge igen?
– Frågar du min fru är jag aldrig hemma … Nej, men jag skulle tippa på att jag är hemma vid nio-halvtio på kvällen.
Fritiden begränsas alltså till helgerna. Han anser att det är viktigt att ”stänga av” lördag och söndag. Eller åtminstone lördag och söndag förmiddag, på söndagseftermiddagen börjar åter veckoplaneringen.
Förflutet som hockeyspelare
Han som är byggd för kroppsarbete, som han själv uttrycker det, har fått ett ganska stillasittande jobb. Johan Lindholm har trots allt varit FN-soldat på Cypern och har ett förflutet som mycket aktiv hockeyspelare och brukade träna fem dagar i veckan. Därför är han ute och går en knapp timme varje morgon klockan fem.
– Under den lediga tid man har är det viktigt att må bra. Exempelvis genom fysisk träning. Jakt är annars ett stort intresse som det tyvärr också blivit mindre av. Nej, det här är verkligen inget sju-till-femjobb men jag älskar det. Det är fantastiskt roligt.
Hustrun Marlene jobbar också på Byggnads. Paret har fem barn totalt från tidigare äktenskap och två söner bor fortfarande hemma.
– De är fjorton och sjutton år och klarar sig bra själva. Söndagarna går däremot åt till en hel del matlagande. Jag älskar att laga mat, men sönerna efterfrågar inte finmaten utan korvstroganoff och köttfärssås. Laddningar de kan äta efter skolan eller till middag.
Vad tror du, blir du kvar som ordförande till pension?
– Nej, det tror jag inte men jag hoppas att jag får några år att förverkliga mina visioner. Det är ju omval redan 2014 eftersom Hans Tilly gick mittemellan två kongresser, så jag hoppas förstås på fortsatt förtroende.
Du är inte inne på att göra en Löfven?
– Bli partiordförande? Nej, idag har jag inte några sådana planer alls. Att få leda landets byggnadsarbetare är oerhört stort. Bara tanken på det ger mig gåshud. Det är ett förtroende som förpliktigar.
10 snabba med Johan Lindholm
Mat: Lördagsfrukosten är helig – med bacon och ägg. Den får gärna ta flera timmar …
Dryck: En god whisky eller en mörk rom.
Musik: Lyssnar väldigt mycket på Lundell och har biljetter till sommarens konsert i Borgholms borgruin på Öland.
TV: Vinterstudion, Agenda, nyhetsprogram.
Läser: Just nu ”Solidaritetens många ansikten”.
En sextimmarflight i stolen bredvid Löfven eller Reinfeldt: Löfven … men visst, jag skulle kunna sitta bredvid Reinfeldt och försöka tala honom tillrätta. Men Löfven skulle jag gärna lära känna bättre.
Resor: Reser en del för att åka skidor, någon gång för att få lite sol och värme. Men vi är inga globetrotters, håller oss mest hemma.
Kör: Volvo V70.
Favoritverktyg: Hammaren är den jag arbetat mest med, men mest nytta har jag haft av min vändbara bordssåg.
Johan Lindholm
Född: 1 maj 1964.
Bor: Huddinge söder om Stockholm.
Familj: Hustrun Marlene, totalt har paret fem barn från tidigare äktenskap.
Svenska byggnadsarbetareförbundet, Byggnads
Facket för alla arbetare inom byggnadsverksamheten.
Har 100 000 medlemmar.
8 000 av dessa har förtroendeuppdrag.
Är LO:s femte största förbund.
Är organiserat i 11 regioner, vilka i sin tur är indelade i 199 medlemskretsar.