En jättelik lyftkran lyfter den första takkonstruktionen på plats. Foto: Melker Dahlstrand
Det var inte utan att projektledningen drog en lättnadens suck då den andra stålkonstruktionen sänktes ned över den norra ljusgården och bultades fast i balkarna.
– Det är klart att det är en del nerver inblandat i ett sådant här moment. Det är en väldig konstruktion det handlar om, både mått- och viktmässigt. För att klara lyftet har vi hyrt in en särskild lyftkran, en kran som ska klara att lyfta upp till 500 ton, säger Cecilia Brännvall, projektchef vid Statens fastighetsverk.
För projektet är det här ett stort steg också på andra sätt. Ljusgårdarna, som nu öppnas på det sätt de en gång ritades, är centrala för den nya upplevelsen av Nationalmuseum.
– Det kommer att bli väldigt fint sedan när glaset är på plats och ljusgårdarna kan upplevas i dagsljus, säger Cecilia Brännvall.
Tidigt på morgonen lyftes Nationalmuseums nya takkonstruktion på plats. Foto: Melker Dahlstrand
Som ett jättelikt pussel
Framtagandet av de nya takkonstruktionerna över Nationalmuseums ljusgårdar är ett samarbete mellan flera olika yrkeskategorier – arkitekter, konstruktörer, smeder och byggare. Stålbitarna till det nya taket har först skurits till och därefter svetsats ihop bit för bit och därefter, blästrats och målats.
Den första av två takkonstruktioner på väg att lämna pråmen för att lyftas upp över den södra ljusgården. Foto: Melker Dahlstrand
– Det har varit en utmaning men samtidigt bland det roligaste vi gjort. Ingen bit i konstruktionen är den andra lik. Under åtta veckor har vi, tre-fem smeder, arbetat för att slutföra takkonstruktionen. Jag skulle vilja likna arbetet med att lägga ett gigantiskt pussel, säger Pär Skoglund, projektledare på Sjölins smide i Hudiksvall.