Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) bedömer att den radioaktiva gasen radon orsakar cirka 500 lungcancerfall årligen i Sverige. Radongasen läcker vanligtvis in från marken till våra bostäder och cancern uppstår genom att radon sönderfaller och skapar så kallade alfapartiklar som kan skada lungorna.
Långvarig exponering för en hög radonhalt riskerar att leda till lungcancer. Tyvärr är dödligheten i lungcancer mycket hög jämfört med andra cancerformer. Därför är det av stor vikt att ha kontroll och säkra en låg radonhalt i sin bostad.
Här följer en enkel beskrivning hur man kan säkra en låg radonhalt i sitt hem.
Steg 1 – Genomför en korrekt mätning
För att veta vilken radonhalt man har i sin bostad måste man mäta. Syftet med en mätning är huvudsakligen två saker:
- Att erhålla ett tillförlitligt värde. Det kan låta som en självklarhet men tyvärr finns det mätutrustning för radon med en alldeles för stor mätosäkerhet. Dessutom är det vanligt att mätutrustningen placeras ut felaktigt i bostaden och/eller att mätperioden är för kort.
- Att få veta radonhalten i sitt hem uttryckt i ett årsmedelvärde. Det gör att man kan bedöma vilken eventuell hälsorisk boende utsätts för genomatt jämföra den uppmätta radonhalten med SSM:sreferensnivå på 200 Bq/m3.
- Det enda sättet att försäkra sig om en korrekt mätning är att använda ett radonlaboratorium som är ackrediterat enligt ISO 1725 och använder radondosor av typen sluten spårfilm. En ackreditering ställer höga krav på kvalitet och att korrekta instruktioner medföljer radondosorna.På så vis uppfyller man också kraven enligt SSM:s metodbeskrivning för mätning av årsmedelvärde. Ett ackrediterat laboratorium som Radonova utsätts kontinuerligt för extern revision samtidigt som man deltar i olika internationella jämförelsetester med mycket höga krav.
Steg 2 – Jämför uppmätt radonhalt mot Strålsäkerhetsmyndighetens tillåtna referensnivå
I Sverige ska radonhalten ligga under 200 Bq/m3. Om en bostad eller arbetsplats ligger över detta värde bör man genomföra en åtgärd för att sänka radonhalten. Om man genomfört en ackrediterad radonmätning och behöver åtgärda radonhalten går det att ansöka om radonbidrag.Det innebär att staten kan ersätta dig med upp till 25 000 kr för radonsänkande åtgärder. Observera dock att detta endast gäller villor. Om en mätning visar på en radonhalt under 200 Bq/m3 behöver man inte genomföra några åtgärder. Man bör dock alltid sträva efter en så låg radonhalt som möjligt. Risken att drabbas av lungcancer till följd av radon minskar nämligen linjärt med en lägre radonhalt. Noterbart är också att WHO satt sin referensnivå på 100 Bq/m3. Vidare rekommenderas att man gör en ny mätning med 10 års mellanrum eller tidigare om stora ombyggnationer har genomförts i huset.
Steg 3 – Åtgärda om man har för hög radonhalt
Om man ligger över SSM:s referensnivå på 200 Bq/m3 bör man åtgärda så att man kommer under denna gräns. Helst så långt under som möjligt.
Det bästa och säkraste är att ta in professionell hjälp för att åtgärda en förhöjd radonhalt. Innan man genomför en radonåtgärd behövsen radonbesiktning. Detta för att ta reda på varifrån radongasen läcker in i huset. En sådan besiktning kan sedan resultera i ett förslag på åtgärd. Den som genomför besiktning eller åtgärd kan också hjälpa till med ansökan av radonbidrag. Företag som utför radonbesiktningar och radonsänkande åtgärder finns listade på Svensk Radonförenings hemsida.
Steg 4 – Följ upp att åtgärden ger avsedd effekt
Efter genomförd åtgärd är det alltid viktigt att kontrollera att radonhalten har sänkts. Det görs enklast genom att återigen mäta radonhalten med radondosor från ett ackrediterat radonlaboratorium som Radonova. På så vis får man ett korrekt och jämförbart värde på radonhalten. Om man vill ha kontinuerlig kontroll på radonhalten kan man använda sig av ett digitalt radoninstrument. Notera samtidigt att ett sådant instrument tappar i tillförlitlighet om det inte kalibreras årligen.
För mer information om radon och radonmätning besök www.radonova.se.